När Alice kom till världen!

Vaknade 04.20. kände en smärta i ryggslutet.
Kände igen smärtan så jag kände på mig att det började bli dax.
Men tog ett bad på 1 h och det var verkligen skönt!
Gick tillbaka till sängen och försökte somna om, men det gick inge vidare.
Värkarna var inte så kraftiga utan med andningen vi fått lära oss gick det bra.
C vaknade kl 7 och då ringde jag till förlossningen....
Berättade hur läget var och hon sa att vi fick komma in så fort det började bli för jobbigt att vara hemma. Ringde mamma som kom och hämtade C.
Tänkte att det var bättre att åka in och kolla hur det låg till.
8.30 så var vi på förlossingen.
Kollade kurvan och sedan hur mkt öppen jag var... 5 cm...
Så vi fick vara kvar och fick ett rum.
Tyckte jag klarade mig ganska bra med profylax andingen så körde utan smärtlidningen.
Tänkte iaf det...
Personalen vi fick var helt klart dom bästa :)
Utan dom hade detta inte gått.
Hon kollade mig med jämna mellanrum och huvudet började närma sig hälften av kanalen.
Än gick det bra utan bedövning.

Kom in en kille, tror han var överläkare eller ngt, kommer inte riktigt ihåg.
Men han sa
- Ja men är du öppen ca 5 cm nu så har du bara 4-5 h kvar skulle jag tro!!

Men där fick han sig på näsan.
Gjorde håll på hinnorna flr vatten hade ju inte gått...
Barnmorskan tycke jag skulle gå lite så jag fick en sådan dära gågrej man kan luta sig mot.
Kände att värkarna började bli lite för kraftiga och intensiva .....
Så fick lustgas.
Det hjälpa lite..
Nu fick bebisen för sig att den villa komma ut!!!
Kan bara sig en sak.... den smärtan var 100 ggr värren än med C.
Det var väl för att man knappt hade hunnit börja med lustgasen och ingen annan bedövning.
Trodde lixom inte jag skulle klara det...
Frågade tilloch med om vi kunde ta ut den på ngt annat sett!
Men bm sa att det ville jag inte göra, för vaken jag eller bebisen skulle må bra av det.

Med deras hjälp och Johans hjälp, lyckade till och med krama ena bms arms så hårt att hon fick onte tror jag! Men kunde ju inte hjälpa att det gjorde såååå j*vla ont.

Men tillslut så blev det den sista krystvärken och det var tur det...för hade inte fixat en till.
12.01 kom hon våran andra skatt :D

hon vägde 3430 och var 49 cm lång!
Jag kände sådan obeskrivlig lycka och tårarna ran.
Nu är jag f*n världens lyckligaste.
Med en underbar son och en underbar dotter, får inte glöma världens bästa sambo!